AmaZink, Lenas 60 årsfirande och en helt fantastisk Rust en Vredemiddag

Två av dom glada talangfulla musikalartisterna tar emot i dörren, välkomna!

Amazink Live, dans och musikföreställning i kåkstaden Khayamandi måste man bara gå på. Lena och Jan, våra ganska nya bekanta Margaretha och Claes och vi åkte dit. Det blev en härlig kväll med häftig och färgsprakande underhållning.











För 280 Rand (1 rand=65 öre) får vi förutom musikunderhållningen en äkta afrikansk grillbuffé eller braii som man kallar det här. Kycklingvingar, sydafrikansk mustig korv, köttbitar, sadza (en tjock vit majsgröt, basföda här) och olika blandade grönsaker, en del ordentliga kryddiga och goda.

Här sitter vi med Lena och Jan inne i lokalen innan föreställningen börjat.

Mycket folk, några svenskar till förutom vi på plats. Vännerna Samira och Björn, som skriver Sydafrikabloggen, är här med två skyddslingar. Det är ett syskonpar, 17 och 15 år, som bor i ett shack i kåkstaden men utan sina föräldrar. Vad dom lever på är jag inte helt säker på, ej heller vad som hänt med deras föräldrar, men Samira och Björn hjälper dom med kläder och mycket annat.

Flickan, 17 år, går i High School och gillar det men den 15-årige brodern har lämnat skolan och Björn försöker hjälpa honom men någon form av arbete/traineeplats. Helt klart är Björn och Samira ett jättebra stöd för dom.

Men nu är det fest, nu börjar föreställningen! Och med världens kraft och energi kör detta gäng på sju ungdomar igång. Helt klart missade vi en del av handlingen, kåkstadsslang är inte så lätt. Som helhet var det en tunn liten kärlekshistoria invävd med allas önskan att bli artister och få sjunga, dansa och uppträda. Den var en mysig, glad och stark föreställning! Samiras och Björns unga skyddslingar hade inga problem att förstå vad dom sa och helt klart var det roligt. Dom skrattade så gott!

Jätteduktigt gäng, alla hade fantastiska röster och dansade otroligt bra, afrikanskt härligt avslappat och gungigt. Tjejen till höger kunde dessutom verkligen vicka på sin inte helt lilla rumpa. Zumbaentusiaster, där har ni lite att lära!

Tjejen som tog emot oss i dörren var servitris först men sen fick hon också vara artist i fin klänning. Här sitter också Björn och myser med en av sina skyddslingar.

Men så är det Lenakalas! Lena, vår Göteborgsvän fyller 60 år den 6e december och det ska vi fira! Vi börjar redan på morgonen med ballonger och Ja, må hon leva...

En gladare 60-åring har vi sällan skådat! Vi grattar med blommor, kaffe och presenter, grattis kära födelsedagsgris!

Även Jan får kaffe på sängen under vår vän leopardens vakande öga. Den var förresten den enda av dom Big Five, som inte behagade visa sig på Lenas och Jans safari men här är den ju med! Mys, bara njut varje minit, kära Lena!

Den stora dagen ska firas med ett besök på en av Kapregionens bästa restauranter, Rust en Vrede. Här har vi beställt bord för 6 månader sedan och nu är dagen inne!

Först bjuder Jan på bubbelvin hemma i köket, härligt!

Här står vi framför Rust en Vredes fina restaurant. Dessförinnan har vi promenerat under lummig grönska och längs en fantastisk gångväg med hortensior i alla färger. Vi bjuds sedan att sitta ner på den fina altanen för att styrka oss med ett glas vin före maten. Vi introduceras för vår servitör och sommelier, så trevliga och otroligt tillmötesgående.

Nöjd Lena i vår fina alkov med utsikt över rosenträdgården. Vinkällarens svala flaskor flankerar oss på båda sidor. Vilket ställe och vilken fantastisk middag! 

Ett jättegäng kockar arbetar för att göra vår 6-rätters avsmakningsmeny. Vilken fröjdefull mat! Bara att se dessa entusiastiska människor hacka, fixa, röra, blanda i god sämja på liten yta, så proffsiga alla såg ut.

En helt makalös middag, vi njöt alla ohejdat av allt! Mest glad var dock Lena - får jag säga att jag tror verkligen att du njöt varenda liten  minut av din fina födelsedagsmiddag! Fantastiskt goda viner serverades med stor kärlek och kunskap. Tusen tack Lena och Jan för denna kungliga mat- och vinupplevelse, som vi fick den äran att vara med på, tack!

Men vi fick blodad tand, nästa dag blev det matutflykt igen. Denna gång till ett nytt matställe uppe i bergen ovanför Somerset West, Idiom. Mycket trevligt, fine dining även detta.

Lena och Jan framför örnnästet Idiom, som ligger vackert upp på höjderna i bergen ovanför False Bay.

Häftig statykonst utanför Idiom, man blir lite fascinerad, människa, fjäril eller kanske fluga?

Två olika världar möts på vägen ner från Idiom. En hel skock får går över vägen, vallhundar och vallpojkar har full kontroll på läget.

Men det var helt klart inte lätt att mäta sig med helt osannolika Rust en Vrede. Vi var också, tror jag, fortfarande helt fyllda av själva matupplevelsen där. Ni förstår att vi blir bortskämda här nere i värmen. Jo, det är det minsta man kan säga.

Men så är det snart slut på Lenas och Jans vistelse här nere. En tur  och en promenad i själva kåkstaden Khayamandi blir Lenas och Jans sista stora upplevelse här nere. En upplevelse, som jag har beskrivit ett antal gånger här i min blogg och den är stark.

Numera tradition, innan man åker hem får man egenhändigt plocka en av Stefans citroner. Denna skall sedan avnjutas hemma i vintriga, kalla Sverige! Att pryda en GT med kanske?

Sydafrika, kontrasternas och regnbågens land, utveckling tar tid, lång tid, det vet vi. Många små steg går åt. Ett av dom små stegen är att så många människor kommer hit, alla sätter sina avtryck och bidrar till en bättre värld i framtiden. Kära Lena och Jan, så mysigt att ni kom! Snart ses vi hemma i Sverige. Om några dagar åker jag hem för julfirande och om ytterligare några dagar kommer Stefan också. Då ska vi njuta varje minut!

Ola fyller jämt, Peter fyller lite ojämt!

Ola fyller 50 år och det firas med besked i dagarna tre. Födelsedagen är torsdag den 1/12 och den börjar med absolut traditionell födelsedagsuppvaktning på morgonen och med ballongerna på plats.

Födelsedagsgrisen Ola med alla fyra barnen, Viggo, Vilda, Viola och Vera, Grattis pappa Ola!

Sen blir det myslunch på stan med Lisa, eftermiddagsbio med barnen och födelsedagsmiddag hemma. På fredagen blir det träffar med kompisar och på lördag är det stor kalasdag. Peter och Miriam har bästa morgonpasset med Ola och trimmar hjärnorna tillsammans i klurigheter, mysterielösning och lek. På kvällen blir det jättekalas nere på kvarterskrogen Bryggan, middag med dans och en massa gäster, underbart härligt!

Fina jubilaren Ola i all sin smokingglans! Fantastiskt mycket grattis till dig, Ola! Vi tror att du är vår absolut yngsta; häftigaste och spänstigaste 50-åring!

Vi vet ju att Ola gillar julhattar, kan detta vara ny variant på födelelsedagshatt?

Kluriga gänget i toppform

Vår Lisa, organisatör och festarrangör, planerar och fixar kungligt kalas och firande för kär Ola. Denna kalasbild med bästa vännen Annas make Christian får visa kalasglädjen. Kram på er!

Unge Peter passar på att fylla år den 2/12, men ett mera blygsamt antal, mitt i Olafirandet, fantastiskt mycket grattis till dig, käre Peter!

Grattis käre Peter - så skulle jag leta efter en födelsedagsbild på dig, typiskt är att jag hittar mest såna här busbilder! Men det passar ju egentligen jättebra, hängmattan, bra bok, livet är skönt, grattis och massor av kramar!

Grattis alla födelsedagsgrisar!

Teknikens underverk

Vi har installerat ett övervakningssystem i och runt vårt sommarhus på Hunö. Gissa på vems initiativ? Ja, inte på mitt så klart! Jag är mera en teknikens bakåtsträvare men det är inte Stefan. Nu så härefteråt så inser jag ju att det är inte så tokigt. Tack Stefan!

Bakgrunden är att vi har haft 2 inbrott och det är ju inte så roligt. Med detta fina system så vet vi i alla fall vad som händer runt huset. Det fungerar så här, vi har 4 övervakningskameror, 2 ute och 2 inne. De inne registrerar bild, ljud och rörelse, de ute registrerar bild och rörelse. Alla kamerorna är uppkopplade till internet genom en router, som står inne, mitt i huset. Så nu vi kan alltså sitta här nere i Sydafrika och få bilder och film från sommarhuset, fantastiskt måste man ju tycka. I min värld är det definitivt ett teknikens underverk!

Vi kan se när det har snöat, när solen går upp och när hjortar och mufflonfår tar sig en promenad runt vår hus. Mycket trevligt, känns nära.

Men naturligtvis innebär det en del frustration. Några veckor efter att vi kom hit ner så började vi höra ett ljud inifrån huset, först mera kort och smällande, sen mera metalliskt, Vad kan det vara, svår huvudbry!

Sen upptäcker vi också att lampan ovanför diskbänken plötsligt är på. Vad är detta, har någon varit inne och satt på lampan? Den är ju ganska nyinstallerad och en IKEA-lampa, som man stänger av och på elektroniskt.

Detta slutar med att vår snälle vän Arne i dag, måndag den 5/12, vid ett besök hos sin stuga på Hunö också tar sig en tripp till oss. Han släcker lampan och konstaterar att ljudet, som envist inte har upphört, troligen kommer från kylskåpet, som står på. Så kan det vara, tack snälle Arne, det var väldigt snällt av dig att gå till vårt hus. Friden är nu återställd!

Här kommer Arne gående över tomten, så kul att se

Jag kan också nämna att det var vår gode vän, Hasse Larsson, som tipsade Stefan om detta system. Han som var här hos oss på Bergabo och körde med sin drönare och tog foton, en teknikglad kille.

Ja visst, lampan ovanför diskbänken, Arne släckte den och skruvade för säkerhets skull ut batteriet ur den lilla remotekontrollen. Sent omsider fick vi veta från IKEA att just denna lampa kan få sig en knäpp och gå igång spontant efter ett elavbrott. Inte så bra eller så smart, tack Arne än en gång, för dina insatser!

Livet på Strand, våran strand

En lördagsmorgon på Strand bjuder på mycket folkliv i en blandad kompott. Så mycket aktiviteter under några korta morgontimmar! Ibland, speciellt under november och december månad så blåser det så att sanden yr och känns som elaka små nålar mot kroppen. Så icke denna lördag utan vinden pustar bara lite lätt, vi njuter av en morgonpromenad.

Stefan på G... i sommarhatten, Goda Hoppsudden i bakgrunden

Blivande unga livräddare har träning framför livräddarklubbens hus. Under semesterperioden december-januari finns det livräddare i tjänst på många stränder.

Vad händer längst borta på stranden, ett gäng vitklädda människor syns i fjärran?

Karateklubben har träning, ett disciplinerat gäng

Genomgång för surfskolan. På Strand är vågorna ganska snälla, bra nybörjarstrand

Nu kör vi!

Vad vore stranden utan glassmannen på sin cykel?

Denna syn ser vi ofta, man sätter upp ett litet tält för att skydda sig för vind och sol

Sommarbild, bad och barn!

Parlamentet i Kapstaden

Så här ser det ut, Parlamentet i Kapstaden, som är byggt 1875. Här sitter National Assembley med 400 medlemmar varav ANC har 249 platser, DA, Democratic Alliance, har 89 och uppstickaren EFF, Economic Freedom Fighters, har 25. Övriga 37 platser innehas av småpartier.

EFF kom med 2014 och dess ledare är förre ANC-medlemmen och "bad boy" Julius Malema. Ganska så militant måste omdömet om honom bli. DA har en ny ledare sen nåt år tillbaka, Maimane, som verkar klok, hel och ren. ANC leds ju av president Jacob Zuma, som precis som vi besöker National Assembley denna dag men det ska jag återkomma till.

Det finns också ett National Council of Provinces, NCOP, med 90 valda medlemmar (kan jämföras med senaten i USA?).




I Sydafrika är organisationen lite komplicerad, tycker jag. Parlamentet sitter i Kapstaden men regeringen sitter i Pretoria. Detta innebär förstås mycket resande fram och åter.

Ledningen för Sydafrika är uppdelad i tre delar: den Lagstiftande i Kapstaden, National Assembley och NCOP. Den Executiva i Pretoria med presidenten, som är stadsöverhuvud och som leder regeringen. Den Juridiska, som sitter i Bloemfontain med Supreme Court, High Court och Constitutional Court. Och över allt detta vilar Constitutionen. Inga beslut kan fattas som bryter mot Constitutionen och blir det tveksamt om vem som bestämmer så är det juridiska det superiora! Viktigt! Detta förhållande försökte den gode Zuma ändra på men se, det lyckades han inte med! Rättsstaten fungerar och det är så bra! Den gode Zuma försökte förresten också ändra på tryckfrihetslagen så att man inte skulle få skriva kritiska tyckanden om sin president men det gick inte heller. Tack och lov!!

Men hur kunde vi komma på besök här? Jo, det finns en organisation, som heter U3A, University of Third Age, som arbetar för livslångt lärande. Den är internationell och bildades i Frankrike nån gång på 70-talet. Den finns också i Sverige. I Somerset West är den otroligt livskraftig och det ordnas kurser i allt mellan himmel och jord, föreläsningar, utflykter, vandringar, teaterutflykter, allt du kan tänka dig. U3A ordnade denna guidade tur till Parlamentet och vi har köat för det sen i juni.

Valerie var vår guide och tog oss runt själva byggnaden, som var mycket vacker. Mycket av det koloniala är bevarat. Enorma tavlor av engelska regenter skickades ut under 1800 och halva 1900-talet från det Brittiska kungadömet till kolonierna. Dessa pryder nu väggarna i Parlamentets museum. Dom är helt enkelt för stora för att få plats i förrådet så än så länge har dom fått hänga kvar och minna om gamla tider.

Valerie, vår kompetenta och trevliga guide, står i mitten och berättar hur vi ska ta oss till lunchmatsalen.

Här kommer min väldigt stiliga och för dagen långbyxklädde make spatserande. Men tittar ni noga på den käre Stefans haka så ser ni ett präktigt bandage. Ett missöde inträffade vid morgonrakningen, blodet sprutade och ville inte stanna, tryckbandage på, som fick sitta i dagarna två. Vi höll på att missa hela turen men vi spurtade in i grevens tid.

Kl 15 var det session i National Assembley. Där finns 400 platser för alla Assembleymedlemmarna, en speciell upphöjd plats för the Speaker och en speciell plats för The President. På en stor väl tilltagen läktare fanns plats för många, säkert 6-700 åhörare.

ANC-ledamöterna sitter till vänster på parketten. Det är nästan lika många kvinnor som män. Damerna är utan undantag feta, frodiga och iklädda färgsprakande och vackra utstyrslar. Herrarna är lite tunnare, lite gråare i sina kostymer.

DA sitter på högra parketten och är jämförelsevis en blekare skara, inga färggranna utstyrslar, många vita men också många färgade. EFF är en blandad skara. På läktaren är vi många av olika slag och sorter. Vartefter som mötet framskrider dyker det upp fler och fler ANC-supporters i ANC-färger, gula eller gröna Tshirts.

Strax efter tre öppnas mötet av att Madame Speaker kommer in och klättrar upp på sin höga speakertron. Iklädd kycklinggul klänning och turban är hon färgsprakande och ANC-markerad. Mr Zuma är då redan på plats. Kommentaren fråm min sydafrikanska granne var: "oj, vad han har magrat"! Jag tror det är tuffa tider för presidenten, snåla vindar blåser.

Här fick man inte ta kort men, men ... Mr Zuma, står i talarstolen precis ovanför damen i grönvit turban på läktaren och lite framför Madame Speaker i kycklinggult. DA sitter rakt fram. mycket burop därifrån av och till.

Föreställningen börjar med ordningsregler från Madame Speaker. Dagen är sedan vikt åt The Honourable President Zumas Questioning time. Madame Speaker och Mr Zuma är helt uppenbart varandras supporter. Det var mycket Honourable Mr President hit och dit vilken direkt föranledde protester från en av EFFs backbenchers. Han sa att kalla presidenten för Mr President är verkligen helt OK men att kalla honom för honourable är absolut inte lämpligt! Protest!

För övrigt svarade Mr Zuma på ett antal frågor. Inga imponerande svar utan mycket allmänna undanglidningar och mycket lite konkret info. Inte det här har vi gjort och vi planerar att fortsätta på det här viset. Dämpat, mycket burop från oppositionen a la Parlamentet i England men också mycket handklappningar och support från ANC-sidan.

Han berättade dock att det är klart att alla familjer med inkomster under 600 000 Rand om året (En rand=just nu 0.63 kr) får avgiftsfri högre utbildning för sina barn med start 2017. Han sa också att Utbildning är prioritet 1, vilket självklart är bra. Minimilönen i Sydafrika har klubbats till 3500 Rand, vilket verkligen inte är mycket men en början.

Mr Zuma var ingen imponerande figur, ej heller är han ju längre i sin krafts dagar. Han har blivit tilltufsad av Nkandla, Gupta-affären och har förutom det ett 30-tal åtal ställda mot honom för korruption. Hur kan man vara statsöverhuvud med en sån historia? Svaret är att partiet håller honom bakom ryggen. Han hotar ju öppet med att hans fall blir inte ensamt, han vet minsann vem det är som skor sig på statens bekostnad!!

Det är nytt val år 2019 och förmodligen gör man sig av med Mr Zuma i god tid innan dess. En ny partiledare kan behöva lite tid på sig att putsa på ANC-glorian, som har halkat betänkligt på sned!

Vännerna Lena och Jan kommer på besök

Lena och Jan, goda vänner och goda grannar hemma på Hinsholmsgatan. Här fick vi bo i höstas när vi mellan hus och lägenhet var, ja, helt enkelt bostadslösa. Dessa fantastiskt gästfria människor kommer nu och gästar oss i Sydafrika och det är såå trevligt!

Kapstadens flygplats, i väntan på Lena och Jan. Här ser vi årets första julgran, design annorlunda, lite isigt  kylig och läcker i detta varma land. Insikten att det är snart jul poppade upp! Härligt!

Göteborgare gillar havet, alltså åker vi per omgående ner och tittar på vårt vackra hav nere på Strand. Ja, inte bara tittar! Det är nog lite kallt, sa jag och kände med fötterna, högst 16 grader, tror jag. Neej, sa dom, det tror vi inte! Och kastar sig i, dom springer i!

Välkomna Jan och Lena, så mysigt att ni är här!

Vattenglädje!

Minst 20 grader, såå skönt!

Nästa morgon testar vi kort promenad uppe på Helderbergs Nature Reserve. Här ska det finnas markerade vandringsleder. Vi fann att det var nog inte så markerat. Inte som hemma i Sverige, röda slingan och blå slingan och så. Nej, det fanns en karta på en skylt med spår, visserligen gula, röda, blå etc men när man väl kom ut i naturen fick man navigera med sin intuition. Solen gassade, vi hade missat solkräm, så det fick bli en ganska kort promenad.

False Bay och Hottentott Holland tittar fram i bakgrunden när vi promenerar ner mot frukost.

Protean, Sydafrikas nationalblomma, prunkar mot blå himmel, vackert!

Vingården Spier var väl värt ett besök. Här finns förutom vin och ett trevligt café också Eagle Encounters. Fantastiskt, här möter man fåglar, som har skadats ute i det vilda. Många kan efter att ha blivit ompysslade återvända till sitt fria liv, andra klarar inte det utan får stanna kvar.
En del har fått en skadad vinge, någon har fått i sig gift av något slag, andra är helt nyfödda.

Vi kommer i lagom tid till showen, där vi möter en fantastiskt kunnig och informativ guide. Han är helt orädd och hanterar vilda fåglar galant. Likaså hanterar han publiken minst lika elegant. Stora fåglar får sitta på barnens kepsklädda huvuden, dom får flyga mellan barnen när dom höjer upp armarna i en bro.

Med säker precision landar pippin mitt i folkhavet, fascinerande tycker stora som små

En hök av något slag, flyger iväg men kommer hela tiden tillbaka, säkert mathungrig

Imponerande duktig kille, här ställer han upp dom söta barnen i en bro och sen får han fågeln att flyga in mellan barnen i jakt på sin kycklingbit, som han snappar åt sig i vår guides hand

Vår pratsamme guide  poserar villigt med Jan och Lena och den tuffa pippin

En hyllning till det outtröttliga moderskapet! Se den lilla ugglan som ligger i trekantshuset. Hon har fostrat mer än 100 ugglebabysar. Tufft jobbat, hon kan behöva vila lite.

Enligt vår guide agerar fåglarna bara på behovet av mat. Att tro att dom kan agera på vänskap och kärleksfullt beroende är helt fel. Det fungerar inte. En del fåglar kan få en aversion mot en skötare av okänd anledning. I så fall är det bara att byta vårdare.

Vi åker på utflykt till Franschoek, den vackra pittoreska franskinspirerade lilla staden, som ligger ett par mil nordost om Stellenbosch. Hit kommer Lena och jag efter att ha släppt av Jan och Stefan på Ruperts fantastiska bilmuseum, som ligger strax innan Franschoek. Herr Rupert äger över 300 vackra oklanderligt renoverade bilar i varierande åldrar, allt från bilens barndom till nutid. I utställningen finns 100 bilar utställda, som regelbundet byts ut till andra modeller så att alla får lufta sig då och då. Jättefint sa Jan, som arbetar på Volvo och så klart är superintresserad. Vi avslutar Franschoek med ett stopp och en sen lunch på fina Boschendals vingård. Underbara dagar och så fint!

Grönska, rosor, vackra hus, så mycket att fotografera i detta vackra land

Lilla shoppinggatan i Franschoek, här står "Colonial Statues" och väntar på att bli köpta. Långa, smala svarta män iklädda den vite mannens hatt och kläder. Dom kommer från Västra Afrika, används mestadels som en del av inredningen och kanske är dom så långa för att visa att man kan minsann växa även under kolonialt styre?

Jan och Stefan på väg in på fina vingården Boschendal

Bäddat för lunch under trädens ljuva grönska

Bacon- och spenatpaj och med en helt underbar sallad, så gott

Så mycket vackert för ögat, friska och kraftiga kryddväxter till salu, säkert kom vår goda sallad härifrån

Mera vackert, pinjeträd och afrikanska liljor i förgrunden och blåblommande jakarandaträd i bakgrunden.

Lena och Jan har förstås också farit vida omkring i Kapregionen på egen hand. Goda hoppsudden, Taffel berget, Distrikt Six museet är bara några av höjdpunkterna. Dom har njutit fina Kapstaden, ätit jättegoda skaldjur på Quay 4 vid Waterfront, rest upp längs västkusten och ätit fisk på fantastiska The Strandlooper och mycket mera. Safari nära Krugerparken var en stor upplevelse. Sydafrika är fantastiskt!