AmaZink, Lenas 60 årsfirande och en helt fantastisk Rust en Vredemiddag

Två av dom glada talangfulla musikalartisterna tar emot i dörren, välkomna!

Amazink Live, dans och musikföreställning i kåkstaden Khayamandi måste man bara gå på. Lena och Jan, våra ganska nya bekanta Margaretha och Claes och vi åkte dit. Det blev en härlig kväll med häftig och färgsprakande underhållning.











För 280 Rand (1 rand=65 öre) får vi förutom musikunderhållningen en äkta afrikansk grillbuffé eller braii som man kallar det här. Kycklingvingar, sydafrikansk mustig korv, köttbitar, sadza (en tjock vit majsgröt, basföda här) och olika blandade grönsaker, en del ordentliga kryddiga och goda.

Här sitter vi med Lena och Jan inne i lokalen innan föreställningen börjat.

Mycket folk, några svenskar till förutom vi på plats. Vännerna Samira och Björn, som skriver Sydafrikabloggen, är här med två skyddslingar. Det är ett syskonpar, 17 och 15 år, som bor i ett shack i kåkstaden men utan sina föräldrar. Vad dom lever på är jag inte helt säker på, ej heller vad som hänt med deras föräldrar, men Samira och Björn hjälper dom med kläder och mycket annat.

Flickan, 17 år, går i High School och gillar det men den 15-årige brodern har lämnat skolan och Björn försöker hjälpa honom men någon form av arbete/traineeplats. Helt klart är Björn och Samira ett jättebra stöd för dom.

Men nu är det fest, nu börjar föreställningen! Och med världens kraft och energi kör detta gäng på sju ungdomar igång. Helt klart missade vi en del av handlingen, kåkstadsslang är inte så lätt. Som helhet var det en tunn liten kärlekshistoria invävd med allas önskan att bli artister och få sjunga, dansa och uppträda. Den var en mysig, glad och stark föreställning! Samiras och Björns unga skyddslingar hade inga problem att förstå vad dom sa och helt klart var det roligt. Dom skrattade så gott!

Jätteduktigt gäng, alla hade fantastiska röster och dansade otroligt bra, afrikanskt härligt avslappat och gungigt. Tjejen till höger kunde dessutom verkligen vicka på sin inte helt lilla rumpa. Zumbaentusiaster, där har ni lite att lära!

Tjejen som tog emot oss i dörren var servitris först men sen fick hon också vara artist i fin klänning. Här sitter också Björn och myser med en av sina skyddslingar.

Men så är det Lenakalas! Lena, vår Göteborgsvän fyller 60 år den 6e december och det ska vi fira! Vi börjar redan på morgonen med ballonger och Ja, må hon leva...

En gladare 60-åring har vi sällan skådat! Vi grattar med blommor, kaffe och presenter, grattis kära födelsedagsgris!

Även Jan får kaffe på sängen under vår vän leopardens vakande öga. Den var förresten den enda av dom Big Five, som inte behagade visa sig på Lenas och Jans safari men här är den ju med! Mys, bara njut varje minit, kära Lena!

Den stora dagen ska firas med ett besök på en av Kapregionens bästa restauranter, Rust en Vrede. Här har vi beställt bord för 6 månader sedan och nu är dagen inne!

Först bjuder Jan på bubbelvin hemma i köket, härligt!

Här står vi framför Rust en Vredes fina restaurant. Dessförinnan har vi promenerat under lummig grönska och längs en fantastisk gångväg med hortensior i alla färger. Vi bjuds sedan att sitta ner på den fina altanen för att styrka oss med ett glas vin före maten. Vi introduceras för vår servitör och sommelier, så trevliga och otroligt tillmötesgående.

Nöjd Lena i vår fina alkov med utsikt över rosenträdgården. Vinkällarens svala flaskor flankerar oss på båda sidor. Vilket ställe och vilken fantastisk middag! 

Ett jättegäng kockar arbetar för att göra vår 6-rätters avsmakningsmeny. Vilken fröjdefull mat! Bara att se dessa entusiastiska människor hacka, fixa, röra, blanda i god sämja på liten yta, så proffsiga alla såg ut.

En helt makalös middag, vi njöt alla ohejdat av allt! Mest glad var dock Lena - får jag säga att jag tror verkligen att du njöt varenda liten  minut av din fina födelsedagsmiddag! Fantastiskt goda viner serverades med stor kärlek och kunskap. Tusen tack Lena och Jan för denna kungliga mat- och vinupplevelse, som vi fick den äran att vara med på, tack!

Men vi fick blodad tand, nästa dag blev det matutflykt igen. Denna gång till ett nytt matställe uppe i bergen ovanför Somerset West, Idiom. Mycket trevligt, fine dining även detta.

Lena och Jan framför örnnästet Idiom, som ligger vackert upp på höjderna i bergen ovanför False Bay.

Häftig statykonst utanför Idiom, man blir lite fascinerad, människa, fjäril eller kanske fluga?

Två olika världar möts på vägen ner från Idiom. En hel skock får går över vägen, vallhundar och vallpojkar har full kontroll på läget.

Men det var helt klart inte lätt att mäta sig med helt osannolika Rust en Vrede. Vi var också, tror jag, fortfarande helt fyllda av själva matupplevelsen där. Ni förstår att vi blir bortskämda här nere i värmen. Jo, det är det minsta man kan säga.

Men så är det snart slut på Lenas och Jans vistelse här nere. En tur  och en promenad i själva kåkstaden Khayamandi blir Lenas och Jans sista stora upplevelse här nere. En upplevelse, som jag har beskrivit ett antal gånger här i min blogg och den är stark.

Numera tradition, innan man åker hem får man egenhändigt plocka en av Stefans citroner. Denna skall sedan avnjutas hemma i vintriga, kalla Sverige! Att pryda en GT med kanske?

Sydafrika, kontrasternas och regnbågens land, utveckling tar tid, lång tid, det vet vi. Många små steg går åt. Ett av dom små stegen är att så många människor kommer hit, alla sätter sina avtryck och bidrar till en bättre värld i framtiden. Kära Lena och Jan, så mysigt att ni kom! Snart ses vi hemma i Sverige. Om några dagar åker jag hem för julfirande och om ytterligare några dagar kommer Stefan också. Då ska vi njuta varje minut!