Snart på väg till Sydafrika

Snart på väg till Sydafrika igen. Nästan tre veckor i Sverige har nu gått och det har varit så trevligt. Tack kära stora familjen och alla vänner för att ni så har förgyllt vår tillvaro. Vi önskar er alla ett fantastiskt gott och fint 2017! Vi avslutar Sverigevistelsen med en fin bild på Viola 6 år, som har varit i stallet med sin stora syster Vera, som sköter en häst mer eller mindre på heltid i ett stall nära Stockholms Stadion.

Hästen heter Mary och är stor och snäll. Vera är chef, Viola är förste assistent och Mary sköts om på ett fantastiskt sätt. Hon blänker och är så ren och fin. Både Vera och Viola rider på henne. Jättekul tycker båda två!

Sen bär det av till Sydafrika och Somerset West. Där möts jag av Stefan, som har hunnit tillbringa fem dagar på plats. Tyvärr har det varit en hel del bränder i regionen och runt om i vårt område. Dessvärre tror många att dom är anlagda. För 7-8 år sen brann det aldrig om det inte var åska eller annat. En del säger att bränderna nu anläggs av politiska skäl. Man vill helt enkelt skapa ekonomisk oreda och därmed underminera den politiska ledningen och deras förutsättningar att göra ett bra jobb. En del säger att fritidsbrandmännen själva tänder på så att de får jobb och tjänar pengar. Oavsett skäl så tycks det vara så att många bränder anstiftas och gör en enorm skada.

Våra vänner Ann-Mari och Eric bodde på fina Bezweni Lodge, som brann ner helt och hållet i förra veckan. Dom var hemma, skulle ner och handla lite mat och när dom kom hem två timmar senare var allt borta. Elden hade spridit sig med en otrolig fart och gick inte att stoppa. Alla har dock varit otroligt hjälpsamma och omtänksamma och nu bor dom i ett hus inte så långt från oss. Dom klarade livet och är välbehållna liksom alla som bodde och arbetade där.

Bezweni Lodge, helt nedbrunnet. Bild från Cape Times 6/1

Bild från samma tidning visar liten springbookbaby, som blivit omhändertagen efter att ha svett sina fötter i branden vid Bezweni.

Två av vingårdarna nära oss, Vergelegen och Lourensford har blivit illa ansatta av bränder. Hundratals brandmän från alla delar av landet har kämpat mot bränderna. Ett antal helikoptrar har vattenbombat brinnande områden. Det är tufft. Bränderna har spridits till andra områden. Det har brunnit runt Paarl och Wellington. Hus och vingårdar har brunnit ner. Alla i närliggande områden drabbas av nedfallande sotartiklar i mängd. Man får städa.

Helikoptrar med vattensäckar gick i skytteltrafik över vårt hus när det var som värst.

Massor av sot föll ner och vi fick sopa åtskilliga gånger.

Så här såg det ut bara för tre dagar sedan. Brandröken låg tung över bergen

Stora områden har brunnit 5-600 meter från Schapenberg. Vi hade tur, som klarade oss så bra.

Nu, i skrivandets stund har vi inte sett brandrök på två dagar. Vinden är lugnare, temperaturen har sjunkit generellt. Det är inte så hett längre. I dag ca 25 grader, lite sol och lite moln, mycket behagligt.

Självklart var det mys att komma tillbaka också. Roligt att träffa Stefan, alla vänner, roligt att spela golf och härligt med sommar! Och så träffade vi Stefans bror Ulf och hans Geetha igen och också Ulfs dotter Sophia, sambo Martin och deras fotbollsälskande son Hampus. Sophia fyller 40 år i dagarna så det passar vi på att fira. Ulf bjuder på jättetrevlig middag på vingården Dornier. Barnvänlig med klätterställning och liten springbrunn.

Stefan på väg mot Dornier. Här har vi varit många gånger

Glad Sophia får present. Liten Hampus sover sött.

Martin, Ulf, Stefan, Geetha, Inger och Födelsedagsgrisen Sophia

En ganska nyvaken Hampus, som precis ätit chokladkaka

Sophias glasstårta har precis kommit, magnifik!

Även Lisa och Thomas hade besök över jul. Dotter Anna med sin Christian och barnen August, Ingrid och Astrid har glatt med att hälsa på över jul och nyår.

Anna med Ingrid och Astrid

August och hans morfar Thomas ställer seriöst upp på ett foto, tack grabbar!

Ingrid ville gärna visa sin söta katt, som hon hade gjort. Den är verkligen jättefin!

Härligt med alla besök. Så skönt att bryta vintermörkret hemma med sol och värme. Men båda familjerna fick en fördröjd hemresa. Det plan dom båda skulle åka med blev påkört av en bagagevagn där det stod på marken och fick lyftförbud. Sophia med familj kom iväg två dagar senare tror jag och Annas familj fick vänta i tre dagar. Så kan det gå. Tur att det inte händer så ofta!