Fälla träd, fint besök av aboristerna Morgan, Tim och Yaya

Vilket gäng som kom ut till en ö mitt i skärgårn! Det var lugne och trygge Morgan från Oskarshamn. Iklädd kycklinggul tröja kommunicerade han vant läget med trädklättrarna Tim och Yaya. Själv tyckte han att han blivit lite för gammal för att klättra upp i de högsta träden. Morgan höll sig numera mest till att beskära fruktträd. 
Tim kom från Birmingham i England, lätt och vig som en apa. Yaya var från Canada, hade bott i USA och lite varstans. Han var en bullrig sort, som visste hur allt skulle skötas.

Tim, Yaya och Morgan tar en fika på bryggan

Yaya förbereder sig minutiöst. Allt utrustning kollas gånger flera

Tim är först uppe. Här är det en lång smal ek som ska fällas

Man börjar nerifrån, tar en gren i taget och arbetar sig uppåt. Varje gren släpps med omsorg och man kollar fallet noga så att inget fastnar på olämpligt ställe.

Toppen är borta. Nu arbetar man sig neråt ett snäpp i taget. Man sågar nästan igenom stammen varje gång, sen knuffar man av det sista så att hela delen släpper och ramlar ner. Mycket snyggt och kontrollerat.

På tre timmar hade kanske 7 träd fällts, mest ekar, stora och tunga. Ett tufft jobb även för dessa fantastiskt duktiga yrkesmän. Det är lätt att bli imponerad. Uppröjningsarbetet blir massivt, både efter det vi röjt tidigare och nu. Grenar och kvistar har vi släpat till vår nu jättestora gren- och kvisthög. Det fina med den är att först växer den, sen sjunker den ihop och blir platt och så kan vi fylla på den igen. En evighetshög!

Röjning pågår. Vårt mål med dessa trädröjarprojekt är att vi ska få mera ljus och rymd omkring oss. De småländska skogarna är täta. Sen vill vi, framför allt Stefan, gärna ha lite mera solljus på bryggan framåt kvällen. Vi tror att vi med detta har lyckats förbättra läget. Fast här är det svårt att vara optimist. Skogen växer ju hela tiden och får den extra ljus och plats så växer den än mera, eller hur?

Många timmar går åt till uppröjning. Vi röjde även när barn och barnbarn var här, alla hjälptes vi åt!

Selfie framför stor stapel, som ni inte får se så mycket av. Men det gör inget, vi vet att den är stor!

Det var mycket stora tunga ekstockar, som behövde flyttas och staplas. Som tur var fick vi också stapelhjälp av herrarna Jilvero, som kom på besök helgen efter. Vi tackar och bugar för all hjälp, tusen tack, Andreas, Fredrik, Henrik och Jan!

En timme och fem starka killar, då händer det saker!