Dvs att man får sparken om man kontaktar facket för att få hjälp med bättre arbetsvillkor eller att man får sparken om man är gravid och inte kan jobba i samma höga takt som vanligt. Eller att om man ifrågasätter något så blir man ansedd som obekväm och får lämna jobbet vid första möjliga tillfälle. Boenden beskrivs som undermåliga - säkert finns det gott om boenden med urusel standard.
Dock upplever många av oss här nere i Kapregionen att arbetarna verkar ha det bra. Ett av de stora vingårdarna, Simonsig, har ett gediget program för sina arbetares skola, boende och sjukvård. På Romonds vingård har vi diskuterat arbetarnas villkor med dess ägare André Liebenberg, för några år sedan. Arbetarna där har avtalsenliga löner eller mera. Man undvek på Romond att investera i maskinell utrustning om arbetet i stället kunde skötas manuellt. Man såg till att både kvinnor och män hade inkomst och lön och man poängterade särskilt vikten av att kvinnor hade eget bankkonto. Stefan och jag har åkt runt på många vingårdar och jobbat för att få priser till vår Imibala Golf Cup, som vi anordnar varje år. Inblicken man får är inte jättestor men vi tycker nog att mycket funkar bra.
Våra vänner i Paarl, Marie och Alf Ljungqvist på TempelWines sköter om sina 4-5 heltidsanställda arbetare alldeles utmärkt. Vi vet och har sett på nära håll att dom har det mycket bra.
Dock är processen enormt lång för att få till ett jämställt samhälle och helt klart är vin- och farmarbetarna långt ner på skalan. Utbildning, utbildning, utbildning är det som behövs!
Skolsystemet för vita barn här i Sydafrika håller på många håll europeisk standard men för mörkhyade barn med en annan bakgrund, annan support i hemmet och andra ekonomiska möjligheter så är skolorna betydligt sämre. Detta tar tid!
En bekant här nere ska i januari arbeta inom vintillverkningen på en av vingårdarna och det ska bli mycket intressant att höra vad hans intryck är.
I Uppdrag Granskning beskrevs den sydafrikanska kontrollorganisationen Wieta, som har som uppdrag att säkerställa en etisk och hållbar produktion. Hälften av alla Sydafrikas mer än 3000 vingårdar ställer sig bakom dessa regler. Linda, Wietas VD, fick en framträdande roll i Uppdrag Granskning och tyvärr verkade hon företräda en mycket tandlös organisation.
Wieta har inga egna inspektörer utan förlitade sig helt på att vingårdsägare håller det man lovar. Man försöker förhandla med vingårdsägare när arbetare upplever problem, vilket kan vara lovvärt men när det gäller pengar och ekonomi så torde ett fast regelverk vara den enda framgångsrika vägen. Så Wieta, strama upp er och bli en organisation med styrka, framförhållning och tilltro och respekt för ert eget uppdrag! Ställ krav på att era regler följs och kontrollera att så sker! Det finns alltid folk som fuskar i alla samhällen.
Självklart är svenska Systembolaget en maktfaktor här nere. Vi svenskar kanske måste vänja oss vid att betala lite mer för vinet alternativt dricka lite mindre om vi inte har råd att betala. Självklart ska alla som utför ett hårt arbete ha vettigt betalt. Systembolaget får kanske vänja sig vid att betala något mera för det i många fall fantastiskt goda vinet som produceras här nere.
Så Marie Oscarsson, vinskribent i GP, bra att du i GP den 30/10 skrev om Systembolagets inköpsansvar. Du skriver att man på skyltar i Systembolagets butiker kan läsa "Du skall alltid kunna lita på att vi väljer med ansvar"! Ja, jag tror att det är viktigt! Det är viktigt för Sydafrika framtid att alla sydafrikanska arbetare behandlas med respekt och succesivt får hyfsade levnadsvillkor och en lön man kan leva på. Systembolaget är enligt Marie världens största inköpare av vin! Vilken oändlig makt har man inte då! Oj, oj, vad man kan påverka! Gör det!
 |
| Spirande vinrankor nära Stellenbosch i oktober |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar