Nu är det stängt, så även denna blogg!

Vi äter en sista utefrukost på vår framsida, sen kommer dimman utifrån havet. En fin morgon, som blir en liten kyligare dag. Det är höst. I dag, söndag, åker alla hem. Stefan och jag stannar till tisdag. Måndag kl 8 är det båtupptagning borta på Lindnäs. Thomas står redo med båtlyften. Den stora röda presseningen är framlagd.

Shortsen är fortfarande på men nu är jackorna också på, fårskinn och filtar har kommit fram. Men frukost ute vill vi ha!

Dimman smyger sig så sakta in, vackert är det.

Måndag kväll är vi bjudna på avskedsmiddag tvärs över sundet till vännerna Lisbeth och Åke. Kycklingpaté, bruna bönor och fläsk och jättegod paj. Lisbeth kan verkligen laga mat, så gott alltihop!

Vemod som alltid, sista middagen tillsammans på länge. Hoppas vintern inte blir alltför sträng med mycket snö att skotta. Lisbeth dukar på det gamla slagbordet, allt görs med kärlek och omsorg. Tack för en härlig middag och kväll tillsammans!

På tisdagen så öser regnet ner hela dan. Vi gör våra sista bestyr, listan är lång. Sen kommer Marcus på Skärgårdsservice och hämtar. Superb service, tack för att du finns, Marcus. Det gör verkligen livet enklare och lättare.

Så var det slut på Hunösäsongen år 2017. Alltid vemodigt, vi bor i en förödande vacker skärgård och vi har det bra här. Detta innebär också slutet på denna blogg och därmed dags att starta en ny för 2017 - 2018. Adressen till den blir

www.varttredjeliv7.blogspot.com

Själva bloggen kommer att heta "Vårt tredje liv fortsätter, sjunde året". Jag ändrar sexan till en sjua. Det innebär också att jag har varit pensionär i 6 år och det har verkligen varit 6 jättebra år. Det är fantastiskt att vi har det så bra, jag är så tacksam!

Välkommen nu  att följa livets både glädjeämnen och sorger på nästa blogg om du har tid och lust. Denna blogg avslutas med ett hej då, må så gott och sköt om er alla nära och kära människor. I oktober åker vi till Sydafrika men än har vi lite tid tillsammans här hemma i höstrusket. Vi bara njuter varje minut. Men mer om det kommer i blogg nr 7!! Välkomna dit!

Hösten är här, vi stänger Hunö!

Mitten på september, dags att stänga på Heslevik. Och se, fast vi inte trodde det skulle gå, så blev det så att alla kunde komma! Så mysigt, Lisa och Ola med Vilda, Viggo och Viola (Vera kunde inte denna gång) och Peter och Miriam med lilla fina Valeria, två veckor stor bara! Så kul att ses allihopa, så glada alla var att få se Lill-Virre.

Först, redan torsdag kväll, kom minsta familjen från Göteborg. Helt klart tog det lite tid att få allt i ordning i bilen, barnstol, packning, blöjor, allt. Från två till tre och dessutom treans rätt så omfattande utrustning, bra jobbat, Pirre! Inflyttning sker i miniboendet sjöstugan, vilket visar sig fungera alldeles utmärkt.

Underbar Hunömorgon nästa dag, pelargonerna prunkar och vårt 17-gtadiga vatten är bara spegelblankt.

Vi är här nu! Valeria ligger tryggt i liten ombonad säng, som lätt byggs om till barnstol med en annan insats. Multifunktionell är grejen säger vår Mirre

Men det är minst lika bra att sova i mamma Mirres knä

Nästa kväll, efter en köig och långsam resa från Stockholm, kommer resten av familjen. Kärt möte, ny kusin får man verkligen inte varje dag. Så roligt att ses igen tycker vi alla!

Äntligen lite rosa, härligt!

Dessutom med supertext. På liten rosa mössa står dessutom Virre

Så mycket fina, varma, sköna saker, kan man säga att det blev en ny "babyshowerfest"? Underbart med babypresenter!

Lördag morgon, en sån underbar morgon med en sol, som strålar hela fina sköna dagen. Vi jobbar en del, tar upp och tvättar ekan, flotten, badstegen, bär ved och målarburkar, målar skyddshuv till båtmotorn och lite till. Men allra mest beundrar vi Valeria, denna bedårande varelse.

Vi börjar dagen med härlig frukost ute, varmt och skönt. Så bra vi har det

Så får vi jobba lite, Ola skrapar lilla ekan

Viggo blir världsmästare på att sköta högtryckssprutan. Här får sig badstegen en tvätt.

Det går åt lite planering också! Vi har en lista! Den som tittar noga ser pennan i Peters hand, att stryka på listan gillar vi!

Mirre och Viggo, vi är bäst!

Men det går åt en hel del baby-snack! Här är det samling runt liten Virre i korgen.

Helt enkel bedårande liten baby Valeria!

Finns ingen finare!

Eller hur? På dagarna är det mest sova och äta, på kvällarna är liten Virre mera vaken. Titta lite, gny lite, äta lite, vara med lite.

Viola och hennes mormor gör blåbärspaj att avnjutas lördag kväll. Dessutom rensar vi frysen på dess sista godsak, en stor härlig oxfilé, som Stefan grillar helt perfekt. Jättegott och sen god blåbärspaj med vaniljsås, inte illa. Ola säger, det är ju så gott, man äter ju alltid för mycket!

Sista kajaktrippen för året, perfekt paddelväder

Vi har fått låna en Orange Whip av Erik, vår golfguru i Halmstad. Detta specialgjorda klubba med en orange tyngd i ena ändan kommer från USA och skall främst förbättra vårt flyt och vår svingrörelse. Och vi tränar och vi tror på detta. En vacker dag blir vi världsmästare på golf - man får aldrig ge upp!!

Sista dagen, dags för det obligatoriska gruppfotot. Nu är det extra viktigt, vi är ju en familjemedlem till! Tack alla för alla insatser ni har gjort den här helgen. det var så fantastiskt härligt att ni alla kom och så mysigt är det när vi kan hjälpas åt. Det är guld värt!

Valeria, Virre, lill-Virre!

Hej Valeria, Virre, lill-Virre, helt klart är du värd ett alldeles eget kapitel. Vi är så glada att allt gått bra och att du kommit till världen lördagen den 2 september kl 17.44. Välkommen till oss, till Sverige, till världen, vårt minsta V, lill-Virre!

Så liten, 3 180 gram och 49 cm lång 

Man blir lite trött efter allt ståhej, skönt att sova en stund. Lite lika, eller?

Dags att åka hem?

På måndag den 4 september åker ni hem från BB. Och ni kommer vägen om Kvarnbergsgatan och säger hej, verkligen så mysigt. Allt har gått bra, mjölken har kommit igång lite, du sover verkligen hela tiden och har världens rundaste kinder.

Såå mysigt att träffas säger mycket stolt farmor

Varm overall, minsta storlek 56 cm. Helt enkel jättestor.

Jättefin liten tös, sover så gott.

Vad mera kan man säga, kanske att vi ses igen om 10 dagar. Då har vi Stänga Hunö helg och då är det alltid mysigt om alla är med. Vi får se. Då kommer Lisa och Ola och tre av dina stora kusiner, som alla längtar efter att träffas!

Stolta föräldrar! 

Syster Yster i Skagen och Valeria på G...!!!

Syster Yster gänget dvs Tina, Annika, Gunnel och Inger (Maria har tyvärr förhinder) ska på tripp till Skagen, bestämt sen länge. KL 15 lämnar färjan Göteborg - Fredrikshamn kaj. Kl 15.02 får jag ett meddelande, vi är på BB, Valeria kanske är på gång. Oj, oj, lite oroligt blir detta men klart att allt går bra!
Lugn, vi tar det med ro, Syster Yster lugnar en lite orolig blivande förstagångsfarmor. Vi åker över havet och vi bestämmer oss för att njuta båtens buffé. God mat, helt OK tycker vi och anländer mätta och nöjda till Fredrikshamn efter 3 1/2 timmars färd.

Utanför Fredrikshamn gör vi en avstickare till Palmestranden, en jättefin strand med palmer och vit sand. Gruppfoto, Välkomna till Danmark, kära Syster Yster! 

Väl uppe i Skagen checkar vi in på fina Jacobs Bed & Breakfast mitt i Centrum. Här finns det också en restaurang , Jacobs Café med musik och dans på schemat, trevligt. Samtidigt förstår jag att Miriam och Peter blev hemskickade från BB och finns på Kvarnbergsgatan. Skönt, inte så långt från Östra Sjukhuset.

Men kl 03 på natten åker dom tillbaka och då fick dom stanna, underbart! Då sover vi sött i Jacobs sköna sängar men möts av fin bild på morgonen.

Med lustgasen nära, lugnt och tryggt

Nu blir det lite lugnare, man vet att dom är på plats och i goda händer. Alltså går vi på tidig och lång morgonpromenad i vackert varmt väder. Sen blir det en helt underbar brunch på Jacobs Café.

Två dagar i sträck fick vi denna underbara brunch, färsk frukt, ingefärsshot (bara nyttig, inte god) äggröra med bacon och korv, gott bröd, ost, fantastiskt kaffe, superbt gott!

Planeringen är sedan Skagens museum och Grenen med Grenenmuseet, kanske Ankermuseet också. Men av detta blir intet. Det är nämligen Ölets dag i Skagen och vad gör man då? Jo, för 100 danska kronor får man ett litet glas, 8 poletter och en karta med vägen till 6 pubar. Tanken är att man ska göra en pubrunda och få provsmaka 8 olika sorters öl, ett för varje polett. Bra idé sa vi (även jag, som inte är jätteförtjust i öl), det gör vi. Och det gjorde vi, mycket trevligt. Massor med folk överallt i de vackra vädret. Samtidigt så shoppar vi lite, promenerar och kollar läget nere i hamnen.

Poletterna, ölen, trevligt blir det ju

Besök i hamnen, massor med båtar. Hallå Annika, mobilfreak!

Under tiden så händer det det mycket på Östra sjukhuset. Miriam kämpar på med Peters hjälp, kloka barnmorskors stöd, en epidural som inte tog som den skulle och nästa epidural som fungerade perfekt.
Allt gick bara jättebra och kl 17.44 var hon född, liten Valeria. Stor uppståndelse var det, säkert 10 i rummet. Liten Valeria kom nämligen med rumpan först och föddes helt "vanligt", vilket inte är så vanligt numera, därav uppståndelsen. Så underbart bra, så härligt att allt gått så fint. Helt enkelt underbart!!

Fantastiskt, så härligt, så glada vi är  allihopa, Valeria, kanske lite lätt förundrad!

Välkommen till världen lilla fina Valeria från farmor och Syster Yster tanterna

Vad händer då? Jo, tur som en tosing så har vi ju lite skumpa med oss! Tack Annika för goda välplanerade inköp! Detta måste vi ju fira!

Varmt välkommen Lilla Virre från faster Lisa och Farbror Ola

Härligt, såå roligt. Så skönt att detta är över! Farfar Stefan gratulerar från Hunö och säger välkommen, Valeria och konstaterar att nu är han både morfar och farfar, antagligen livets mening.

I Danmark går nu livet vidare och vi bestämmer att nu får det bli Grenen i alla fall. Vi fuskar och åker Sandormen, ett litet tåg ut. Annika har ont, vi sympatiåker. Sedan dags för resa åter till Fredrikshamn och Göteborg. På vägen blir det lite mera shopping, helt hialöst men trevligt. I Danmark finns mycket vackra ting. Resan hem går bra. I gott samspråk konstaterar vi att detta var den första Syster Ysterresan där vi har fått en baby! Och en farmor! Så roligt och härligt!

FOFIH i Varberg

FOFIH, För Oss Finns Inga Hinder-gänget, har träffats igen. Årets träff har gått av stapeln i Varberg hemma hos Inger och Åke. Som alltid är det så mysigt att ses. Vi ska bo på fina Hotell Havanna och vi träffas på parkeringsplatsen utanför hotellet. Åke med dotter möter upp och efter glada välkomsthälsningar och massor av prat blir det en tjejbil och en killbil som åker hem till Inger och Åke för att äta en lunch.

Inger mår bra igen efter att ha varit sjuk under det senaste året. Behandlingen har gått bra och är näst intill avslutad. Allt har gått åt rätt håll. Inger mår bra, vi mår alla bra. Vi njuter av god lunch och av livet.

Vi åker tillbaka till Havanna för rekreation och en stunds vila inför middag hemma hos Inger och Åke lite senare. Havanna är ett fantastiskt Cuba-inspirerat hotell, som ägs av salongssocialisten Lars Diding. Denne man är, som han själv säger lite för rik för att vara en "riktig" kommunist men i sitt hjärta är det det han är, trots uppväxt i borgerlig, välmående familj i Varberg. Hotell Gästis med Leninbadet kunde fås igång med familjepengar. Hotell Havanna, hans hotell nr 2, speglar hans kärlek till Cuba, till färgerna, till musiken, till cigarrerna, till regimen, till den färgglada konsten, värmen, bilarna, allt som är bra med Cuba.

Vi kollar läget uppe på taket

Vin och cigarrer, så klart man måste testa!

Vad hittar vi inte, om inte en bild på rebellen Che Guevara, som spelar golf! Det var väl ändå inte tillåtet i kommunistiska Cuba? Fy då!

Lars Diding är ganska lätt igenkänd. Han går nästan alltid klädd i gammal brun manschesterkavaj, har alltid olikfärgade strumpor och har en guldtand mitt i munnen. Böcker finns överallt i hans båda hotell, han är bokofil. Äkta mattor i rött finns överallt. Färgglada cubanska tavlor täcker väggarna. Högst upp i huset finns ett Hemingwayrum. Denne man älskade också Cuba, cigarrerna och inte minst spriten. Över 30 gånger var Hemingway inlagd för avgiftning i sitt liv, ett sorgligt kapitel.

Men kära Inger och Åke, vilken fin middag vi njöt i ert trevliga hem. Allt i trevligt samspråk och glada skratt. Det är 48 år sedan vi tog vår sjuksköterskeexamen, härligt att vi träffas och mår bra!
Anna är den av oss, som fortfarande arbetar med sitt eget företag inom företagshälsovården. Lottas Anders jobbar också med sin snickeriverksamhet. Men resten av oss, vi är glada pensionärer och jag tror vi är supernöjda med detta precis som Anna och Anders är lyckliga och glada med sitt.

Vi äter frukost på hotell Havanna. Vi tar ett gruppfoto uppe på taket med utsikt mot Varbergs fästning. Solen skiner på oss. Vi mår gott efter en god natt i Havannas sköna sängar. Nästa gång ses vi hos Anna och Lennart i Småland och det ser vi fram emot!

FOFIH-gänget, tusen tack Inger och Åke för ett härligt dygn tillsammans

"Smurfstugan" och Göteborgskalaset.

Miriam och Peter är hemma i Göteborg. Ibland är det Kvarnbergsgatan som gäller och ibland är det "Smurfstugan". Ett kärt namn för Miriams föräldrars, Maria och Joakims, sommarstuga. Vi har hälsat på i denna sommaridyll. Så fint och välskött med massor av ansade häckar och blommande rabatter. Dom har tom en hammock, en helt underbar mjuk, gosig och gungande historia. Man blir lite avundsjuk. Var stoppar dom in den på vintern?

Härligt att ni har det så bra i detta fina hus! Se bara på denna underbara myshammock, som gjord att krypa in i.

Fika i solen

Mirre visar enda klädinköpet till liten Valeria, kakmonstret i blått! All annat kommer från svägerskor och bröder, härligt med små kusiner.

Hela smurfstugan i all sin glans. Vardagsrum, kök och badrum nere, ett sovrum uppe, färdigt. Som gjort för en liten familj.

Här har dom det bra. Allt är nu i ordning för liten Valerias inträde i världen. Vi väntar med spänning och glädje. Stort och kärt lycka till!

Under tiden går vi på Göteborgs Kulturkalas. Det är en rolig och en härligt underbar tillställning som Göteborgs Kommun generöst bjuder sina invånare på. I varje hörn dyker det upp musik, körer och musikgrupper, som minst lika generöst bjuder på sig och sitt.

Premiärkvällen, Magnus Carlsson, Weeping Willows och Göteborgs Symfoniorkester på Götaplatsen. Så mycket folk, så bra musik, så bra stämning, mysigt!

Syster Yster var där, även Maria, fast hon hittade andra kompisar en liten stund här. Efter en god middag på Project, nästan vårt stamställe numera, då det drivs av Annikas dotter, Anna, vimlar vi på stan i Kulturkalasyran.

Nästa dag, båten Paddan har fullt upp med synnerligen frekventa sightseeingturer under kalaset. Det är gott om turister i stan. I bakgrunden syns Kungstorget med alla matstånd och en kalasscen.

Men se här, så fantastiskt! En kossa, om än konstgjord i Bältesspännarparken, som man får mjölka! Jag som missade det i min lantgårdsutbildning kan inte motstå detta. Jag mjölkar och se, det fungerar. Även Stefan testar och han upplever igenkännandets glädje från tidig Hunötid. PS, kossan heter Snälla, man fick diplom.

För er som undrar över denna ko-entusiasm - jag tror att om man är från landet så har man alltid en viss känsla och kanske förkärlek för kossor. Dom har snälla ögon tycker både små och stora. Sen var det så här, att dagen innan vi råkade ramla på denna kossa, så hade mamma Alice, mina systrar och jag diskuterat mjölkning. Vi var rörande ense om att det var svårt. Min mamma sa att hon "alltid" kunnat mjölka. Min syster sa att det kanske inte var helt riktigt, kanske från 7-8 år. Nej, mycket tidigare sa min mamma. Det var en rätt så engagerad diskussion!

Sen dyker kossan Snälla upp på Göteborgs Kulturkalas, så lämpligt. Hon var förresten ditsatt som publikdragare för att locka folk till världens längsta, var det skördefest, upp mot Falköping? Men nog om detta, åter till kalaset!

Fem dagar varar detta kalas, programmet är långt som ett ösregn fast mycket trevligare. Det finns hur mycket som helst att göra. Alla stora institutioner som tex Operan, Stadsteatern, Stadsmuseet, konstmuseet öppnar generöst sina dörrar, fritt inträde överallt. Mycket gratisföreställningar, Göteborgs symfonikerna uppträder minst 4 gånger under dessa dagar i olika sammanhang. Det är fint, roligt och fantastiskt. Ingen är berusad så vitt jag kunde se. Men det klart, i nattens sena timme sussar Stefan och jag gott, då kanske det går vilt till.

Tack Göteborg för detta fina! Vi ser fram mot nästa år och ett nytt generöst, varmt och vänligt kalas där vi alla kan mötas i fred och samspråk!

Reuniongolf i Halmstad och mycket mera

Vännerna Lisa och Thomas, Charlotte och Lars arrangerar golftävling på fina Tylösands golfklubb för alla Sydafrikavänner i mitten på augusti. Över 50 glada golfare kom för att träffas, prata, mysa och spela golf i ett strålande fint väder. Golfbanan var ett under av grönskimrande välskötthet. Vi var alla taggade inför uppgiften och gjorde vårt bästa att spela bra golf. Det gjorde vi inte! Allra minst jag! Men Stefan var betydligt vassare och lyckades vinna lagtävlingen! Grattis Stefan, bra jobbat!

Det vinnande gänget, Stefan, Barbro, Hasse och Marita. Grattis, bra spelat! Vad som hände med ljussättningen på detta kort är lite oklart men vinner man så får man stå ut med detta!

Vi bodde hos Lisa och Thomas, tack kära ni för det! Vi hade det så bra hos er och hela tre nätter blev det och alltså inte bara golfspelande utan mycket annat. Thomas hade för alla hugade golfare arrangerat besök på två av traktens attraktioner, Birgit Nilsson museet utanför Båstad och ett besök på kitschiga Café Killeröd.

Vet ni vem Birgit Nilsson var? Ja, alla i någorlunda mogen ålder gör det. Birgit var vår största operastjärna genom tiderna. Hon föddes 1818 och hennes glansfyllda liv avslutades år 2005. Museet är gården i Västra Karup, där hon växte upp som enda barn med pappa Nils och sin musikaliska mamma. Mamma såg till att hon fick musikutbildning, pappa ville helst att hon skulle ta över gården. Det var det finaste han kunde tänka sig. Birgit var alltid mycket hemkär och hade alltid noggrann koll på vad som hände i hemtrakten.

Här sitter vi utanför cafeét med Birgits föräldrahem i bakgrunden vari museet är inrymt. Vi väntar på vår trevliga guide som ska berätta om Birgits liv.

Birgit sjöng med alla tidens stora sångare och dirigenter i verk av Mozart, Verdi, Puccino, Wagner. "Wagner gjorde mig berömd men Puccini gjorde mig rik" sa Birgit själv. Birgit var gift med Bertil och lycklig tillsammans med honom och sina katter. Hon hade ingen manager utan skötte alla sina förhandlingar själv. Hennes absoluta mål var att hon skulle ha minst lika mycket betalt som sina motspelare. Hon lyckades bra och blev mycket rik.

1958 öppnar Birgit på La Scala i Milano som första utländska sångerska i operan Turandot av Puccini. Hon anser själv att de var en av höjdpunkterna i hennes karriär.

För hennes pengar driver och underhåller man nu Birgit Nilssons museum. Stipendier delas ut till unga lovande operaartister. Tack Birgit, vilket trevligt och mysigt museum detta har blivit. På liten yta finns mycket att titta på och också mycken skön musik att lyssna på. Åk dit om ni kan, mycket sevärt och trevligt.

Vägen till nästa höjdpunkt på dagen gick genom ett vindlande vackert landskap upp på Hallandsåsen. Här ligger kitschiga Café Killeröd, pråligt glimmande och grant. Mycket guld överallt och minst av allt svenskt lagom. Här ska vi inmundiga vårt afternoontea, som lär vara en riktig njutning.

Afternoon tea, scones, lax och paté smörgåsar och eleganta kakor, vi njuter i fulla drag. Kan ni förstå att den där lilla ringen på kakfatet hamnade så tokigt dumt över min mun men jag ler i alla fall hult mot maken! För övrigt en bra bild!

Gruppfoto, vi på Killeröds café

Fantastisk utsikt, underbart ställe, mitt i ingenstans men jättefint!

När vi väl är hemma i Halmstad igen så lånar vi Lisas och Thomas cyklar och trampar iväg till hotell Tylösand. Vi vill titta på all fantastisk fotokonst som Per Gessle och hans fru Åsa samlat på sig. Per Gessle, med Roxette och Gyllene Tider, vilken karriär han, hela gänget, har haft. Guldskivesamlingen i baren är enorm.

Härliga Roxette, Marie Fredriksson och Per Gessle i sin glans dagar, vilket par, så mysiga!

Sommarutställningen är otroligt fin med många bilder från Afrika och dess växande modevärld. En explosion av kreativititet och färg förstås. De bilderna vi ser först kommer från Kongo Kinshasa och handlar om ett gäng människor som kallar sig Sapeurer. 

Sapeur är en förkortning som kommer från franska språket och betyder ungefär "Sällskapet för festprissar och eleganta personer". Kommer från 20-talet, då dom första kongoleserna, som studerat i Frankrike kom hem, uppklädda i det senaste franska modet. 

Sapeurerna regerar på gatorna i Kongo Kinshasa och folk älskar dom. Ofta fattiga och försakar det mesta för att ha råd att klä sig dyrt och färgrikt. Sina pengar tjänar dom som underhållare och genom att förgylla rika kongolesers fester i deras hem.

African Catwalk, en så vacker bild (fast jag saknar verkligen ansiktet) med en absolut kolsvart hy mot grön och vacker spets.

Chic Afrique, ett nytt Afrika, här glömmer vi elände och krig för lite glamour.

Vi träffar också Erik, vår kreativa och entusiastiska Balance Golf expert, och Anna, Eriks fina och trevliga sambo. Lektion fick vi innan Tylösandsgolfen men det hjälpte ju bara Stefan, tyvärr lyckades jag inte få en kick av detta, när det som bäst behövdes. Kul att träffas är det alltid och Balance Golf konceptet växer så det knakar.

Tusen tack Lisa och Thomas för jättefina dagar i ert varma och goda sällskap i ert fina hus. Vi ses snart igen, om inte förr så i Sydafrika!