"Smurfstugan" och Göteborgskalaset.

Miriam och Peter är hemma i Göteborg. Ibland är det Kvarnbergsgatan som gäller och ibland är det "Smurfstugan". Ett kärt namn för Miriams föräldrars, Maria och Joakims, sommarstuga. Vi har hälsat på i denna sommaridyll. Så fint och välskött med massor av ansade häckar och blommande rabatter. Dom har tom en hammock, en helt underbar mjuk, gosig och gungande historia. Man blir lite avundsjuk. Var stoppar dom in den på vintern?

Härligt att ni har det så bra i detta fina hus! Se bara på denna underbara myshammock, som gjord att krypa in i.

Fika i solen

Mirre visar enda klädinköpet till liten Valeria, kakmonstret i blått! All annat kommer från svägerskor och bröder, härligt med små kusiner.

Hela smurfstugan i all sin glans. Vardagsrum, kök och badrum nere, ett sovrum uppe, färdigt. Som gjort för en liten familj.

Här har dom det bra. Allt är nu i ordning för liten Valerias inträde i världen. Vi väntar med spänning och glädje. Stort och kärt lycka till!

Under tiden går vi på Göteborgs Kulturkalas. Det är en rolig och en härligt underbar tillställning som Göteborgs Kommun generöst bjuder sina invånare på. I varje hörn dyker det upp musik, körer och musikgrupper, som minst lika generöst bjuder på sig och sitt.

Premiärkvällen, Magnus Carlsson, Weeping Willows och Göteborgs Symfoniorkester på Götaplatsen. Så mycket folk, så bra musik, så bra stämning, mysigt!

Syster Yster var där, även Maria, fast hon hittade andra kompisar en liten stund här. Efter en god middag på Project, nästan vårt stamställe numera, då det drivs av Annikas dotter, Anna, vimlar vi på stan i Kulturkalasyran.

Nästa dag, båten Paddan har fullt upp med synnerligen frekventa sightseeingturer under kalaset. Det är gott om turister i stan. I bakgrunden syns Kungstorget med alla matstånd och en kalasscen.

Men se här, så fantastiskt! En kossa, om än konstgjord i Bältesspännarparken, som man får mjölka! Jag som missade det i min lantgårdsutbildning kan inte motstå detta. Jag mjölkar och se, det fungerar. Även Stefan testar och han upplever igenkännandets glädje från tidig Hunötid. PS, kossan heter Snälla, man fick diplom.

För er som undrar över denna ko-entusiasm - jag tror att om man är från landet så har man alltid en viss känsla och kanske förkärlek för kossor. Dom har snälla ögon tycker både små och stora. Sen var det så här, att dagen innan vi råkade ramla på denna kossa, så hade mamma Alice, mina systrar och jag diskuterat mjölkning. Vi var rörande ense om att det var svårt. Min mamma sa att hon "alltid" kunnat mjölka. Min syster sa att det kanske inte var helt riktigt, kanske från 7-8 år. Nej, mycket tidigare sa min mamma. Det var en rätt så engagerad diskussion!

Sen dyker kossan Snälla upp på Göteborgs Kulturkalas, så lämpligt. Hon var förresten ditsatt som publikdragare för att locka folk till världens längsta, var det skördefest, upp mot Falköping? Men nog om detta, åter till kalaset!

Fem dagar varar detta kalas, programmet är långt som ett ösregn fast mycket trevligare. Det finns hur mycket som helst att göra. Alla stora institutioner som tex Operan, Stadsteatern, Stadsmuseet, konstmuseet öppnar generöst sina dörrar, fritt inträde överallt. Mycket gratisföreställningar, Göteborgs symfonikerna uppträder minst 4 gånger under dessa dagar i olika sammanhang. Det är fint, roligt och fantastiskt. Ingen är berusad så vitt jag kunde se. Men det klart, i nattens sena timme sussar Stefan och jag gott, då kanske det går vilt till.

Tack Göteborg för detta fina! Vi ser fram mot nästa år och ett nytt generöst, varmt och vänligt kalas där vi alla kan mötas i fred och samspråk!