Tripp till Göteborgs norra skärgård, Källö-Knippla

Det är lördag och vi ska åka ut till Källö-Knippla, där Stefans bror Ulf, bor. Det tar en stund att åka dit ut, två färjor måste man ta. Först åker man till över Älvsborgsbron ut mot Lilla Varholmen, där man tar färja nr 1 ut till Öckerö. Sen kör man över Öckerö, Hälsö och Burö till Burö färjeläge. Här tar man sen färja nr 2 ut till Källö-Knippla.

Hit ut ska vi, långt där borta ligger Källö-Knippla. Magnifikt hav och magnifik himmel

Här kommer färjan vi ska åka med, en gul bilfärja. Självklart bekvämt att ta med bilen.

Fina båtturer är det, havet är mäktigt. Nästa västerut är Skagen på danska sidan.

Hamnen på Källö-Knippla, många fina båtar och en trevlig restaurang, som ligger i längan till höger

Här är vi framme. Olles eka med tulpaner i pryder entrén, en nöjd Ulf tar emot.

Underbar utsikt från fin altan

Vi går en lång härlig promenad runt Knippla. En ny miljövänlig färja, en svävare som drivs på el och sedvanligt bränsle,  förevisas nere vid hamnen. Massor av intresserade Knipplabor passar på att kolla och vi träffar på Maja, Ulfs exfru, där nere. Mycket trevligt tycker vi, som inte har träffat Maja på länge.

På väg att bese den miljövänliga färjan

Ett glatt gäng, Ulf, Stefan och Maja framför fagert körsbärsblom

Sen bjuder Ulf på en god middag. Allt var jättegott! Först liten smörgås med löjrom, creme fraiche, rödlök, dill och dessutom räksallad med goda smakrika tomater. Sen torskrygg med god vinsås, sparris och ris, prytt vackert med fräscha räkor. Bra jobbat Ulf!

Smakvandring i Göteborg

Jag fick en fin present av Peter för ungefär ett år sen. Nånting så trevligt som en Göteborgsk Smakvandring i regi av något som låter ännu trevligare, Njutningsfrämjandet! Och nu har vi, Stefan och jag, gjort denna kulinariska vandring.

Vi, hela 24 personer, samlades en lätt ruggig onsdagkväll vid Kopparmärra, en välkänd samlingsplats i Göteborg. Där mötte Simon upp, en lång, ranglig kille i Emilmössa, fluga och ylletröja. Han hälsade välkommen och började med att berätta att under Kopparmärrastatyn ligger 4 flaskor brännvin. Statyn stod nämligen mitt i gatan förut och skulle flyttas till sin nuvarade plats. Då upptäckte man att 2 flaskor låg under statyn och dom valde man att flytta med och man la dit 2 flaskor till. Så blir man riktigt sugen nån gång så finns det där, inte precis lättillgängligt men ändå..

Vi rundar hörnet till Bräutigams Marsipan och Konfektyr, där nu bara skylten är kvar. Här låg tidigare Bräutigams konditori, välkänt i societetskretsar i Göteborg. Tårtor var på modet  och här skapades Gustav Adolfsbakelsen i början på 1900-talet. Numera finns inget konditori men femte generationens Bräutigam driver en livaktig marsipan- och konfektyrverksamhet i Fjärås.

Östra Hamngatan i bakgrunden. Bräutigams fina skylt hänger kvar men numera är det rätt så länge sen som kaffekopparna klirrade här inne under ett stilla pianoklink.

På Gustav Adolfs Torg, där själve Gustav Adolf står på en högrest staty, pekar med hela handen och säger: Här ska staden ligga! 400 år sedan, det är snart jubileum. Här på torget var det matmarknad förr i tiden. Den flyttade när det blev för trångt till Kungstorget och till Grönsakstorget. Vi vandrar förbi Tyska kyrkan mot nästa bro över Hamnkanalen. Här blir det ett stopp för intag av den ädla drycken porter. Porter tillverkades från början av 1800-talet ute vid Klippan. Här fanns ett stort bryggeri och ett sockerbruk.

Simon framför Gustav Adolf, den sistnämnde med en viss rondör, som enligt Simon berodde på att han verkligen älskade mat och åt kopiösa mängder.

Carnegie Porter bryggdes första gången år 1836 och det är också Sveriges äldsta i dag levande varumärke.

Vi fortsätter Västra Hamngatan upp, kommer till ett "vattenstånd" vid Domkyrkan med porlande vatten, gott att dricka. I dag är det vanligt kranvatten men förr i tiden kom det i speciella ledningar bortifrån Kallebäck. Vattnet i Vallgraven var ju förorenat av allt mellan himmel och jord och vattenståndet blev en samlingsplats både för social samvaro och vattenhämtning. Alla behövde rent vatten.

Rent vatten, finns få saker som är så viktigt!

Några fler nedslag, Kanold nära Grönsakstorget. Här tillverkades choklad i över 100 år och fortfarande. Simon plockade fram Kanolds prisbelönata choklad med saltsmak. Den var en het nyhet 1985 och belönades då med ett pris, ett chokladpris.

Mmmmm, liten chokladbit, men ack, så gott

Da Matteo, café och kafferosteri, världsberömd både i Göteborg och andra ställen för sitt goda egenhändigt rostade kaffe. Här får vi gå in och värma oss, vilket är synnerligen njutbart för det är kallt denna onsdagkväll.

Da Matteo, ligger bredvid stånd som heter Korvmojjen och Strömmingsluckan och bredvid en trendig möbelaffär, som heter Artilleriet på ett litet torg nära Södra Larmgatan

Vi vandrar mot Haga och här gör vi ett stopp vid Sjöbaren och vid café Husaren. På Husaren bakar man jättelika kanelbullar. Kanelbullar som är stora nog att räcka som lunch till uthungrade studenter. Kanelbullen är dessutom en genuint svensk skapelse. som många av oss gillar högt och rent.

Simon framför Husaren, där kanelbullarna, dom gigantiska, pryder fönstren.

Målet är sen Skansen Kronan, som reser sig 87 meter över havet. En gammal befästning och försvarsanläggning, numera festlokal, café mm. Här ska vi avsluta vår vandring, inmundiga vår hummersoppa från Sjöbaren, vårt bröd från da Matteo och vår kanelbulle från Husaren. Idel Göteborgska smaker med anor.

Här uppe på Skansen Kronan avnjöt vi fisksoppa, surdegsbröd och som kronan på verket, kanelbulle.

Som helhet var det en jättetrevlig vandring. Simon var en mycket trevlig och underhållande guide som visade ett antal inte så förutsägbara ställen. Han hade dessutom huvudet fullt av lagom trevliga och långa historier.

Vet ni tex vad kärleksäpplen är? Jo, ett kärleksäpple är ett äpple som man slaviskt har burit i sin armhåla i tre dagar. Ger man sedan bort detta äpple till den man har kär så kommer hon/han ovillkorligen också att återgälda denna kärlek.
Det bar sig inte bättre än att drängen på en bättre bondgård gav ett väl och kärleksfullt buret äpple till sin käresta, den mjölkande pigan. Hon kunde ju inte äta sitt äpple just då så hon la det på mjölkpallen och det bar sig inte bättre än att kossan åt upp det.
Vad händer? Jo, drängen vaknar mitt i natten av en muande kossa, som i full karriär slänger sig in i drängstugan, hoppar i sängen för att kärleksfullt omfamna honom och sen var det inte mycket liv kvar i honom. Så kan det gå!

Mera Hunö-liv

Stefan och jag är kvar på Hunö en vecka. Vi går många och långa skogspromenader. Tor-Björn kommer på besök en kväll och berättar att avverkning av skog på Hunö har påbörjats igen. Förra gången var 3-4 år sedan då ett stort område kalhöggs en bit bortanför vårt hus. Plantering av ny skog ska nu ske där.
Tor-Björn berättar att när skog är 150 år gammal så börjar träden att dö. En stor del av skogen på Hunö är 115 år gammal. Den behöver avverkas och ny skog sättas.

Vi är på väg mot Källvikängsområdet. Vacker skog med höga fina furor här.

Stefan räknar årsringarna på en stor nyfälld trädstubbe, var det så mycket som 130?

Skogstraktor i arbete

Två dagars arbete ger massor med timmer. På en minut fäller man ett träd och skalar av grenarna. Det är imponerande.

Här är två av skogshuggarna, som båda kommer från Oskarshamn. Ovanligt fin och välvuxen skog säger dom. På en ö är det inte så vanligt.

Vi går förbi fina Kuggedalsviken

Hjortarna samlas ofta i stora skaror uppe på Hunö gård.

Snart hemma hittar vi denna lastvagn full med fryslagrade granplantor. Tor-Björn berättade att han hade beställt dom största granplantor han kunde hitta. Hjortarna gillar toppskotten och han bara hoppas att plantorna överlever.

Snart hemma, här ligger båten och väntar vid bryggan

Så blev det kalasdags. Kompisarna Lisbeth, Åke och Olle kommer och firar in våren med oss. Vi festar på små fina smörgåsar med löjrom och räkor i solens glans. Skål på er! Sen blir det fisksoppa.

Men vi går en sista promenad innan vi åker hem till Göteborg igen och plötsligt ser vi något vi aldrig sett förut så nära oss på Hunö. Vi är på vägen från gården ner mot Källvikängen och så ser vi en rörelse i skogen.

När vi kommer närmre ser vi först en, sen två och sist tre små rävungar fara omkring och leka, nosa och jaga varandra. Ingen mamma syntes till. Tydligen kände dom ingen vittring av oss eller också uppfattades vi inte som farliga. En av dom kom ganska så nära. Kanske var dom 8-10 veckor gamla, bruna med lite rött i pälsen och en käck liten burrig svans, som stod rakt upp. Roligt att se räv så nära oss.

Två små ungar, nästan osynliga mot alla löv

Ännu en liten räv och denna kom allra närmast utan att notera oss, 8-10 meter bort. Väldigt söt!

Nu, hemma i Sverige! Första Majhelg på Hunö!

Vi är hemma i Sverige och det har vi varit i flera veckor nu! Det är så härligt att komma hem, träffa alla nära och kära, njuta av våren som visar sig från en synnerligen växlande sida. Än är det varmt och skönt, än isande kallt med nordanvindar och också snöoväder.

Syster Monica och Hans-Olof hämtar på flygplatsen och sen blir det ett varmt återseende och kaffekalas hos mamma Alice på hemmet. Min syster Lena bjuder på jättegod kaka och vi lite trötta resenärer piggar på oss. Härligt att ses igen!
.
Vi flyttar in på Kvarnbergsgatan. Så fint vi har det även här, tom orkideérna lever och har hälsan. Tusen tack Annika för att du skött om dom! Vi hämtar posten ute i Långedrag både hos Lars-Åke och våra hyresgäster, René och Ingrid på Hinsholmsgatan 2. Vi uppdateras på hur det står till med Ingrid, som är höggravid och också hur det står till med kylen-frysen, som inte funkar. Ingrid mådde bara bra men LG var inte så värst serviceinriktade när det gällde att åtgärda kylfrysen - det gick åt lite svära!

Men, sen blir det per omgående dags att åka till Hunö och öppna upp på landet. Stefan och jag ger oss iväg tidig måndag morgon och vad möts vi av om inte ett snöoväder i Borås. Denna stad är verkligen känt för sitt dåliga väder, regnar det och snöar det nånstans så är det där!

Otroligt, riktigt aprilväder, plötsligt snöar det!

Men vi kommer igenom detta och når ostkusten och Lindnäs båtvarv. Här väntar Tor-Björn, som numera äger Figeholms Marina och som har sett till att vi har en ny båtmotor på plats i en rasande ren, fin och bottenmålad båt. En 130 hästars Yamaha med nytt lättreglerat reglage, dessutom har vi en fungerande värme i båten, fungerande topplanternor och litet annat smått och gott, så fantastiskt skönt och speciellt i kylan!
Säkert och dessutom varmt tar vi oss ut till ön. Som alltid tar vi oss en svart vinbärs i båten, det värmer också fint! Allt är gott när vi kommer ut. Luftvärmepumpen har stått på hela vintern på 10 grader så efter bara ett par timmar har vi 18-20 grader i huset. Brasan sprakar, vattnet är på, allt fungerar som det ska.

Stefan, även jag, är mycket nöjda med nya motorn, som vi här bara ser toppen på.

Vädret växlar hela tiden. Mest är det kallt dom här första dagarna. Inga båtar går genom sundet. Men fina regnbågar dyker upp, vackert!

Några dagar senare, redan på torsdag em, kommer de första familjemedlemmarna, Miriam och Peter från London. Så kul att ses och dom mår bara bra. Miriams mage växer och det sparkar därinne men mest då det inte är någon som ska känna.

Vi äter en svensk klassiker, köttfärslimpa med gräddsås och lingon. Det uppskattas av alla hemvändande svenskar, både dom från London och Sydafrika, jättegott!

Härligt att se er, Miriam och Peter, tycker vi!

Vi hinner prata massor och nu vet vi att den 1 juli blir det utflyttning ur lägenhet i London och hemflyttning till Sverige för en tid framöver. Boende blir mest hos Miriams föräldrars stuga i Billdal med lite övernattningar då och då på Kvarnbergsgatan, vilket ju blir jättebra. Baby kommer i månadsskiftet augusti/september om allt går som planerat. Sen får man se, Miriam och Peter tar allt med ro. Baby först, sen får man bestämma hur livet ska bli och var man ska bo och leva.

Peter berättar om sitt företag. Vi är mäkta imponerade. Verksamhet finns på sex ställen, i sex länder och alla länder är länder där vi knappast trodde att man ville ha någon verksamhet alls. Eller vad säger ni om Turkiet, Pakistan, Mexiko, Chile, Nigeria och Indonesien? Det som är bra med det, enligt Peter, är att konkurrensen är nästan obefintlig, ingen vill göra affärer där!
Dessa sex länder har i nuläge och på 1-2 år vuxit till 175 anställda! Dessutom finns det en utvecklingsenhet på ca 10 personer i Berlin! Fantastiskt!

Vad gör då Peter? Jo, tillsammans med en kompanjon så har han samlat in kapital för att starta ett "Kvarndammen" i dessa länder. Tanken är att man via nätet får kontakt med människor, som vill sälja sina bilar. Bilarna plockas in till inspektionsstationer där dom gås igenom a la Svensk Bilprovning. Pris sätts därefter och bilarna bjuds ut på nätet till bilhandlare som får buda och bjuda. Se på bilderna, så här ser det ut i Indonesien.

Inspektionsstation i Jakarta. Långa listor tickas av, man ska veta precis vad man köper. Inga hemligheter.

Peter tillsammans med Indonesien Management Team

Fortsatt Lycka till, Peter, det här kan bara bli bra säger två stolta föräldrar! Det är spännande, tycker vi!

Fredag kväll, Familjen Gunnarsson kommer minus Vera och plus Greta, kompis till Vilda och plus Mauritz, kompis till Viggo, välkomna kära allihopa! Så kul att se er alla!

Lördag morgon, det är kallt ute. Vi stannar lätt inne och pratar ifatt oss. Brasan brinner, barnen får Coco-pops till frukost och lite till, precis som vanligt. Detta är ju Öppna Hunö helg men detta året har vi bestämt oss för att ta det, det lilla lugna. Miriam är gravid och Ola är konvalescent efter sin ryggoperation, alla jobbar massor. Vi ska bara göra det nödvändigaste.

Lillbåten och flotten satte vi i redan på fredagen, den oranga ekan har Stefan lagt i vattnet redan men badstegen behöver skruvas fast i bryggan. Vilda och Greta putsar fönster inomhus och hjälper till att baka bröd. Vi har mycket byggbråte och den samlades nu till viss del ihop. Bråten ligger nu i en annan lite större hög. Detta tar tid! Må det bli en regnperiod så att vi vågar elda upp allt skräp. Men vi har det jättetrevligt, vi äter gott, Ola tränar enligt ryggschema, vi andra tränar också, men mera oorganiserat kanske. Vi har det bra!

Vårfisket ska ju vara bra men inga napp, trots levande mask på burk.

Vi går promenad i skogen, kallt men skönt!

Greta hoppar upp i vår stol, kungastolen!

Säkert 200 hjortar och mufflonfår finns på ön. Lite för många, betet räcker knappt till men fina är dom.

Viola är jättestark men får ändå rida på ryggen ibland, sköönt med snäll storasyster.

Ola och Stefan på Djupvikens brygga

Här kan man hitta stenar och kasta smörgås

Lördagsmiddag, en favorit, oxfilé från Sydafrika och Stefans hemmagjorda bearnaisesås. Dessutom, för alla vuxna som inte var gravida eller konvalescenter, fanns det riktigt gott vin, Missing Virgin från sydafrikanska Post House, jättegott!

En kall start men sen kom värmen lördag-söndag. Så glada och nöjda vi blir, det är ju så här det ska vara. Solen ska skina på oss! Då blir det förstås dags för bad. Sanslöst, det är 6 grader i vattnet! Men småkillarna vill gärna bada och Ola säger inte nej.

Solen skiner, luften är ganska varm och skön men vattnet är fortfarande bara 6 grader!

Ingen tvekan, Ola är på väg i och jag kan svära på att benen är helt bortdomnade men han badade! Snabbt i och snabbt upp!

Nästa som badar är Viggo! Imponerande!

Och siste man i är Mauritz! Mycket modigt!

Frukost äter vi ute både lördag och söndag

Pirremagar, vi är med barn! Mys!

Viggo, Mauritz och pappa Ola gillar att skjuta med luftgevär. Att pricka coca-cola burkar är kul.

Viola har sheriffhatt, pistoler och skott från High Chaparral och dit vill hon gärna åka igen.

Greta och Vilda testar kajakerna. Gretas hade problem med sitt roder först men när det väl var löst så gick det jättebra för båda tjejerna. Peter och Miriam var också ute på en tur.

Vilken trevlig helg, vi har haft det jättebra, pratat mycket och umgåtts, haft det bra. Härligt att ha en kär familj, man blir så glad över detta och tacksam! Snart ses vi igen!