Smakvandring i Göteborg

Jag fick en fin present av Peter för ungefär ett år sen. Nånting så trevligt som en Göteborgsk Smakvandring i regi av något som låter ännu trevligare, Njutningsfrämjandet! Och nu har vi, Stefan och jag, gjort denna kulinariska vandring.

Vi, hela 24 personer, samlades en lätt ruggig onsdagkväll vid Kopparmärra, en välkänd samlingsplats i Göteborg. Där mötte Simon upp, en lång, ranglig kille i Emilmössa, fluga och ylletröja. Han hälsade välkommen och började med att berätta att under Kopparmärrastatyn ligger 4 flaskor brännvin. Statyn stod nämligen mitt i gatan förut och skulle flyttas till sin nuvarade plats. Då upptäckte man att 2 flaskor låg under statyn och dom valde man att flytta med och man la dit 2 flaskor till. Så blir man riktigt sugen nån gång så finns det där, inte precis lättillgängligt men ändå..

Vi rundar hörnet till Bräutigams Marsipan och Konfektyr, där nu bara skylten är kvar. Här låg tidigare Bräutigams konditori, välkänt i societetskretsar i Göteborg. Tårtor var på modet  och här skapades Gustav Adolfsbakelsen i början på 1900-talet. Numera finns inget konditori men femte generationens Bräutigam driver en livaktig marsipan- och konfektyrverksamhet i Fjärås.

Östra Hamngatan i bakgrunden. Bräutigams fina skylt hänger kvar men numera är det rätt så länge sen som kaffekopparna klirrade här inne under ett stilla pianoklink.

På Gustav Adolfs Torg, där själve Gustav Adolf står på en högrest staty, pekar med hela handen och säger: Här ska staden ligga! 400 år sedan, det är snart jubileum. Här på torget var det matmarknad förr i tiden. Den flyttade när det blev för trångt till Kungstorget och till Grönsakstorget. Vi vandrar förbi Tyska kyrkan mot nästa bro över Hamnkanalen. Här blir det ett stopp för intag av den ädla drycken porter. Porter tillverkades från början av 1800-talet ute vid Klippan. Här fanns ett stort bryggeri och ett sockerbruk.

Simon framför Gustav Adolf, den sistnämnde med en viss rondör, som enligt Simon berodde på att han verkligen älskade mat och åt kopiösa mängder.

Carnegie Porter bryggdes första gången år 1836 och det är också Sveriges äldsta i dag levande varumärke.

Vi fortsätter Västra Hamngatan upp, kommer till ett "vattenstånd" vid Domkyrkan med porlande vatten, gott att dricka. I dag är det vanligt kranvatten men förr i tiden kom det i speciella ledningar bortifrån Kallebäck. Vattnet i Vallgraven var ju förorenat av allt mellan himmel och jord och vattenståndet blev en samlingsplats både för social samvaro och vattenhämtning. Alla behövde rent vatten.

Rent vatten, finns få saker som är så viktigt!

Några fler nedslag, Kanold nära Grönsakstorget. Här tillverkades choklad i över 100 år och fortfarande. Simon plockade fram Kanolds prisbelönata choklad med saltsmak. Den var en het nyhet 1985 och belönades då med ett pris, ett chokladpris.

Mmmmm, liten chokladbit, men ack, så gott

Da Matteo, café och kafferosteri, världsberömd både i Göteborg och andra ställen för sitt goda egenhändigt rostade kaffe. Här får vi gå in och värma oss, vilket är synnerligen njutbart för det är kallt denna onsdagkväll.

Da Matteo, ligger bredvid stånd som heter Korvmojjen och Strömmingsluckan och bredvid en trendig möbelaffär, som heter Artilleriet på ett litet torg nära Södra Larmgatan

Vi vandrar mot Haga och här gör vi ett stopp vid Sjöbaren och vid café Husaren. På Husaren bakar man jättelika kanelbullar. Kanelbullar som är stora nog att räcka som lunch till uthungrade studenter. Kanelbullen är dessutom en genuint svensk skapelse. som många av oss gillar högt och rent.

Simon framför Husaren, där kanelbullarna, dom gigantiska, pryder fönstren.

Målet är sen Skansen Kronan, som reser sig 87 meter över havet. En gammal befästning och försvarsanläggning, numera festlokal, café mm. Här ska vi avsluta vår vandring, inmundiga vår hummersoppa från Sjöbaren, vårt bröd från da Matteo och vår kanelbulle från Husaren. Idel Göteborgska smaker med anor.

Här uppe på Skansen Kronan avnjöt vi fisksoppa, surdegsbröd och som kronan på verket, kanelbulle.

Som helhet var det en jättetrevlig vandring. Simon var en mycket trevlig och underhållande guide som visade ett antal inte så förutsägbara ställen. Han hade dessutom huvudet fullt av lagom trevliga och långa historier.

Vet ni tex vad kärleksäpplen är? Jo, ett kärleksäpple är ett äpple som man slaviskt har burit i sin armhåla i tre dagar. Ger man sedan bort detta äpple till den man har kär så kommer hon/han ovillkorligen också att återgälda denna kärlek.
Det bar sig inte bättre än att drängen på en bättre bondgård gav ett väl och kärleksfullt buret äpple till sin käresta, den mjölkande pigan. Hon kunde ju inte äta sitt äpple just då så hon la det på mjölkpallen och det bar sig inte bättre än att kossan åt upp det.
Vad händer? Jo, drängen vaknar mitt i natten av en muande kossa, som i full karriär slänger sig in i drängstugan, hoppar i sängen för att kärleksfullt omfamna honom och sen var det inte mycket liv kvar i honom. Så kan det gå!